Hej!
Ja, vi bestämde oss för att ge oss iväg direkt utan att vänta. Men det var ju ingen bra idé eftersom det fortfarande var ljust ute. så vi kunde inte se stjärnan. Jag tänkte på var jag hade sett stjärnan sist och kom ihåg att det var västerut. Vi gick därför västerut och fortsatte att gå genom hela natten. Jag var så trött när vi till slut kom fram till en stad som hette Västeråt att jag nästan somnade uppe på kamelen. Som tur var hittade Vägviser ett stort hus i utkanten av staden och han knackade på för att se om vi kunde få lite vatten i alla fall, för vi var väldigt törstiga också.
En gammal man kom och öppnade dörren. Det visade sig vara betjänten och han sa att vi kunde ställa kamelerna i stallet och sedan komma in. Jag orkade knappt ta mig upp för trapporna till dörren och när vi väl var inne i hallen tog tjänaren med oss tre våningar upp där det fanns gästrum. Det var jättejobbigt att gå upp för alla trapporna, men när vi väl var uppe så ramlade jag ner i sängen med kläderna på. Jag orkade inte ens ta på mig min resepyjamas. Men jag kom ihåg att be kvällsbönen, som blev en morgonbön eftersom det var morgon, innan jag somnade. Brukar du be en kvällsbön?
Jag somnade direkt, även om jag inte visste var jag hade hamnat. Vem ägde egentligen det här stora huset? Det får jag berätta i morgon.
God morgon och sov gott!
/Leo