Hej!
Alltså, efter att farfar hade ifrågasatt om jag hade läst Bibeln så kände jag mig lite ledsen. Jag hade minsann läst hela Gamla testamentet varje år sedan jag var 15. Dessutom kunde jag hela Första Moseboken utantill. Visst kunde jag Bibeln, men jag var ändå tvungen att fråga vad han menade. ”Vad står det i Bibeln om en kung.” ”Jo”, sa min farfar. ”Till exempel i Jesaja 9:6 står det ju så här: ”Därför ett barn har fötts åt oss, en son är oss given. Väldet har lagts på hans axlar, och han ska kallas ”Underbar rådgivare”, ”Mäktig Gud”, ”Evig Fader”, ”Fridsfurste”.” ”Va?” sa jag. ”Ska det komma ett barn som ska regera som ska heta ”Underbar Rådgivare?” ”Ja”, sa farfar. ”Så står det.”
”Ja, men när ska den här fursten eller kungen komma och var?” ”Ja, se det vet ingen, inte ens jag, trots att jag har läst alla böcker i det här huset och många fler.”
Vi satt och pratade länge och funderade på om det verkligen kunde vara dags för fursten att komma. Och i så fall vart han skulle komma. Jag undrade också hur han skulle se ut, men det sa jag inte till farfar. Sedan berättade jag för farfar att jag började hela äventyret genom att följa stjärnan och då bestämde sig farfar för att han också skulle följa med. Jag var inte säker på att det var en bra idé. Särskilt inte när han började packa och allt han packade var böcker.
”Ska du bara ha med dig böcker.” ”Ja”, sa farfar. ”Det kanske blir tråkigt på vägen och vad ska jag annars packa. Jag har inte så många kläder.” Det tyckte jag var väldigt konstigt, jag som har fyra garderober fulla med kläder, men han hade bara två rockar. Så de packade han och sedan var det dags.
Hej då! Vi hörs i morgon!
/Leo