Hej,
Jag tänkte att jag bara hade inbillat mig att jag såg en skugga som rörde sig, så vi fortsatte. Dock visslade jag på Vägviser och bad honom att gå före oss för att se hur vägen såg ut längre fram. Det gjorde han så gärna. Han sprang i förväg. Jag bestämde mig för att vi skulle vänta där vi var tills Vägviser kom tillbaka. Orion undrade varför vi hade stannat. Med mössan över ögonen hade han definitivt inte sett någonting. Inte Draco heller. Han hade försökt att läsa i månens sken.
När det hade gått en timma tänkte jag att vi nog måste följa efter Vägviser ändå. Fast jag undrade var han hade blivit av. Vi fick alla kameler att ställa sig upp och sedan red vi sakta framåt. När vi kom till den stora stenen som jag hade sett, hittade vi Vägviser bakom stenen med händerna bundna, en munkavel över munnen och bindel för ögonen.
Jag hoppade ner från kamelen så fort jag kunde och sprang fram till Vägviser. När Orion hörde att jag dunsade ner i sanden, så drog han upp mössan och såg mig springa fram till Vägviser. Han ropade efter mig. ”Var försiktig!” Varför skulle jag vara försiktig? Det hade jag inte tänkt på. Jag tänkte ju att Gud är med mig var jag än är. Precis när jag kom fram till Vägviser var det någon som kastade ett nät över mig.
/Leo